Lilla Fredsgruppen i Nynäshamn skriver i en insändare att gruppen har många frågor om det DCA-avtal som Sverige är på väg att teckna med USA.
Enligt det nya avtalet Defence Cooperation Agreement (DCA) som ska klubbas av Riksdagen senare i år, ska 17 svenska militära baser och övningsområden hamna under amerikansk överhöghet. Det 37-sidiga avtalet begränsar Sveriges inflytande till närmast noll.
Det är en högst anmärkningsvärd läsning. Alla – från höger till vänster borde reagera starkt. Helt oberoende av partifärg måste man inse att det här avtalet går alldeles för långt. Och är det ens nödvändigt? Nu är vi ju med i Nato – varför detta bilaterala specialavtal mellan USA och Sverige?
Enligt överenskommelserna med Nato ska utländsk trupp inte kunna stationeras permanent på svensk mark. Men detta avtal ger tvärtom amerikansk trupp tillgång inte bara till egna permanenta anläggningar, de får också utveckla befintligt och bygga nytt, expropriera mark (även privat mark) för nya behov. De ska också kunna stationera sina familjer och amerikanska lagar ska gälla också för dem, både inom och utanför områdena och även på fritid.
Förutom att amerikansk lag råder, ska också ges skattefrihet och tullfrihet. Listan är lång över alla rättigheterna som åsidosätter svenska lagar, inklusive miljö- och vapenlagar. Vid förbrytelser ska amerikansk domstol döma.
I Nato ska alla länder vara överens för att kunna komma till beslut. I DCA-avtalet är det USA ensamt som ska komma överens med Sverige. Ingen insyn!
På särskilda områden ska enbart amerikansk militär få vara, där avsvär sig Sverige all insyn. På samma sätt får svenska myndigheter inte inspektera amerikanskt flyg eller fartyg. På baserna ska det lagras militärt material, vapen med mera.
Kan det tas in kärnvapen? Det kan vi ju aldrig få veta när det inte går att kontrollera. Vi har inget förbud i Sverige. De nya strategiska kärnvapnen har sprängkraft 20 gånger Hiroshimabomben.
USA får tillgång till samtliga hamnar, svenskt vatten och luftrum, stora övningsområden, varav Europas största, Vidsel, stort som hela Blekinge där även Esrange ligger. USA har mycket länge haft samarbete med Sverige på Esrange som betraktas som världens största nedladdningsstation av satellitdata. Det vill säga den sortens data som kan användas för styrning av högteknologiska vapen, drönare till exempel. Får USA all makt även där? Hur är det då på hemmaplan?
Behöver vi i Nynäshamn vara oroliga? I vårt närområde ingår Berga i listan av de 17 baserna som USA ges ”obegränsad tillgång” till. (Ja det står exakt så i avtalet). Berga samarbetar som vi alla vet med Muskö, örlog- och ubåtsbas. Flytande gräns där kan man säga. Vi har dessutom den nya stora hamnen, Norvik och oljeraffinaderiet, där även den flytande gasen LNG lastas om till andra fartyg, och sen har vi ju vår egen hamn med reguljär trafik till Polen, Gotland och Lettland. Verkligt högstrategiska mål alltihop och precis runt knuten. Borde vi överhuvudtaget bo här längre?
Vi är några oroliga nynäshamnare som bildat en liten grupp: Lilla Fredsgruppen i Nynäshamn. Vi har bjudit in ett par veteraner från Göteborg: Tomas Magnusson före detta ordförande i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och Internationella fredsbyrån samt Ingela Mårtensson, fredsaktivist och före detta riksdagsledamot.
Det ska bli ett stort möte med info och diskussion så alla kan lufta hur DCA-avtalet kan påverka oss. Hoppas på stor uppslutning, och gärna militärer för en riktigt bra samtal! Mötet är på Nynäshamns bibliotek klockan 17:00 den 9 april.
Lilla Fredsgruppen Nynäshamn
Länk till insändaren i Nynäshamns-Posten
