Replik apropå försvarsminister Pål Jonsons debattartikel ”DCA-avtalet kommer att öka säkerheten”, 8/5.
USA får tillgång till 17 militära anläggningar och områden, rätt att föra in och lagra krigsmaterial samt rätt att utnyttja övningsfält av olika storlek.
Regeringens avtal om ett bilateralt samarbete mellan USA och Sverige undertecknades av båda ländernas försvarsministrar i december 2023. DCA-avtalet (Defense Cooperation Agreement) måste dock godkännas av riksdagen innan det kan träda i kraft. Denna process pågår nu och ska vara avslutad den 18 juni i år.
”Debatten om avtalet har präglats av en rad missförstånd”, skriver försvarsministern, Pål Jonson (M), gruppledaren i försvarsutskottet Jörgen Berglund (M) och Hallands riksdagsledamot Lars Püss (M), ledamot i försvarsutskottet. Debatt? Någon debatt, information i media och någon folkbildning har inte förekommit. Allmänheten, även lyhörda och intresserade medborgare, har inte alls hört talas om DCA, tror att det handlar om Nato.
USA får tillgång till 17 militära anläggningar och områden, rätt att föra in och lagra krigsmaterial samt rätt att utnyttja övningsfält av olika storlek. Halmstads regemente ligger oss närmast, det militära övningsområdet Vidsel i Norrbotten är lika stort som Belgien. Vilka rättigheter får Sverige? Det finns inga utfästelser från amerikansk sida i avtalet som omfattar över 300 sidor.
”Vi vill klargöra att DCA-avtalet inte kommer att innebära att kärnvapen placeras i Sverige, det finns en bred politisk samsyn”, påstår Jonson, Berglund och Püss. Finns det garantier för det? Danmark och Norge har redan vid inträdet i Nato och i DCA-avtalet infört att de inte accepterar kärnvapen i sina länder i fredstid. Finland har lagstiftat ett förbud mot kärnvapen på finsk mark. Sverige har inga förbehåll.
”DCA-avtalet kommer att öka säkerheten”. Allt är positivt. Samtidigt ska vi medborgare förbereda oss för krig. Det kan inte ha undgått någon. DCA-avtalet kan bidra till att vi riskerar att bli utnyttjade i en kamp mellan stormakter och själva dras in i krig. Faktum är att Sverige och övriga nordiska länder kan betraktas som uppmarschområden.
Sverige har under många år verkat för nedrustning och avveckling av kärnvapen. DCA-avtalet med USA går i helt motsatt riktning. Det bidrar till ökad militarisering. I stället för att lösa konflikter med våld borde Sverige verka för fredliga överenskommelser. FN och OSSE borde prioriteras – inte Nato och USA:s militärmakt.
Försvarets budget har tredubblats sedan 2016 och löfte finns om ännu högre belopp. Här saknas inga pengar. Däremot har regeringen tagit bort statliga bidrag som har funnits i över 90 år för fredsrörelsen. Man vill uppenbarligen inte att vi ska tala om fred eller kritisera den krigshets som pågår i Sverige. Nu är det krig som gäller.
Kvinnor för Fred
Susanne Gerstenberg
Lena Angviken
Gunaino Enqvist
